Sagor från Kreta | 22

Idag tänker jag att historien ska handla om kaffe. Men varför det kommer nog en del att tycka, för är det någon som borde veta om kaffe så är det nog vi danskar, med en genomsnittlig kaffekonsumtion på 8,6 kilo kaffe per år. Endast överträffat av finländarna med 12 kilo och österrikarna med 9 kilo och betydligt större än den genomsnittliga konsumtionen av kaffe i hela Europa, som är fyra kilo. Låt det vara sagt direkt – jag hjälper definitivt till att hålla snittkonsumtionen uppe, eftersom jag kan dricka kaffe var som helst och när som helst.

2005, när min fru och mina barn hade fallit pladask för Kreta efter vår första semesterresa dit i slutet av september och en vecka efter hemkomsten var jag helt enkelt tvungen att åka dit igen i början av oktober, introducerades jag för grekiska kaffe för första gången. Det var extremt varmt för årstiden, med upp till 40 grader, så det var inte direkt kaffe jag tänkte mest på, när ägaren till det lilla hotellet vi bodde på kom över och bjöd mig på en kopp, så han och jag kunde sitta i skuggan en stund och fixa världssituationen. Precis som du gör nu, när ett par män eller fler träffas för en grekisk kaffe. Det tog en evighet för kaffet att komma, men innan dess kom hans fru ut till det lilla bordet vi satt vid i skuggan mellan travar med öl och fruktlådor, som utgjorde hans lager till hotellets poolbar. Hon hade med sig 2 glas iskallt vatten som hon ställde på bordet. Usch, det var skönt tyckte jag och sköljde snabbt ner vattnet för att svalka så gott jag kunde. "Du var nog törstig" sa han med ett leende på läpparna, och ja det var jag. Lite senare kom kaffet. Två små koppar med ett doftande rykande hett kaffe. Men det var inte riktigt samma sak som muggarna jag brukar dricka kaffe ur hemma. Det var pyttesmå koppar, men kaffet smakade helt underbart. Mycket bättre än den jag brukar dricka i Danmark. Det kunde bli några klunkar, men den tredje klunken var den som gjorde skillnaden. Jag drack det sista, precis som jag brukar hemma, och tömde bägaren i en sista klunk – det var inte alls gott. Min mun var fylld av kaffesump som satt överallt i gommen, på tungan och mellan tänderna och det kändes som att jag kvävdes av kaffesump. Han skrattade högt och ringde till sin fru som också kom ut och skrattade stort när hon såg hur jag satt där och inte hade en aning om vad jag skulle göra av mig själv. "Jag antar att du inte skulle ha druckit vattnet först" sa han, varpå han bara skrattade ännu mer.

Det var min debut med grekiskt kaffe, men jag lärde mig mycket av det, eller som många av mina grekiska vänner säger om den historien, jag lärde mig att dricka grekiskt kaffe på rätt, men svårt sätt.

Grekiskt kaffe är inget man bara förbereder eller dricker. Det finns många regler och lika många ritualer förknippade med det, när två eller flera män sätter sig för att fixa världssituationen över en kopp grekiskt kaffe, och framför allt måste man ge sig gott om tid, både för att förbereda det och att dricka det. Men så är det också en kaffeföreställning som vida överträffar allt annat i mina ögon. De mycket gamla ritualerna med hur många gånger du måste röra kaffet med sked, på vilket sätt du måste röra och hur många gånger du måste stöta din Briki (den lilla kannan du använder) har glömts bort med tiden, men tekniken för att göra det perfekta grekiska kaffet är fortfarande detsamma. Om du vill lära dig hur, titta på den här lilla videon med och av Ted Lelekas och lär dig alla grunderna. Tja, inte riktigt det autentiska sättet att göra det över varm sand, men ändå det näst bästa sättet. Jo, självklart kan du få det viktigaste , kaffepulvret, hos Elena.

Yammas och ha en bra helg