Sagor från Kreta | 37

Ibland händer det att man träffar en person som passar precis in i någon berättelse, berättelse eller, som i mitt fall, en bok jag precis jobbade på, och faktiskt hade med mig på planet på väg till Kreta .

Det var då Cimber Air fortfarande fanns och hade några fina billiga flygresor från Billund till Chania. Biljetter som jag var flitig användare av och som gjorde att jag kunde ta en resa till Kreta nästan i tid och otid och bara vara där några dagar eller helt som jag ville. Jag satt med de andra resenärerna och väntade vid gaten på att ombordstigningen skulle börja. Mitt emot mig satt en dam i samma ålder som jag själv, med en massa plastpåsar från Magasin, Netto och andra varuhus och stormarknader, fyllda med allt möjligt. Väskorna var så proppfulla att hon fick sitta lite ute på sätet, för att få plats med några väskor bakom sig utöver de hon hade ockuperat sätet bredvid. Det var ganska många väskor, tänkte jag och undrade att hon kunde bära alla på planet. Men kanske var hon en av dem som reste utan incheckat bagage. Där satt jag med min ryggsäck och väntade och det dröjde inte länge förrän vi kallades ombord. Damen med väskorna var snabb på fötterna och som en av de första steg hon elegant in i planet med 4-5 väskor i varje hand.

Jag hade redan då lärt mig att det inte finns någon djupare mening med att vara bland de första att ta plats på planet, eftersom det ofta resulterar i att man måste resa sig från sin plats igen om man som jag gillar att sitta i mitten gång och andra passagerare måste gå in i fönstersätet eller mittsätet. Och då kunde man boka sin plats på planet hemifrån, utan extra kostnader, så jag hade valt en plats nära mittgången som vanligt. Den här gången var det till och med framsätet på planet, där det finns bra benutrymme.

När jag gick in i planet som en av de sista kunde jag se att min plats redan var upptagen, så frenetiskt tog jag upp mitt boardingkort ur fickan, bara för att konstatera att jag hade rätt. Mitt säte var fullt av väskor, mittsätet var fullt av väskor och inne vid fönstret satt en dam i min ålder och tittade ohotad ut genom fönstret.

"Ska du sitta här" frågade hon när hon förstod att jag fumlade med mitt boardingkort. "Ja, det var väl meningen" svarade jag med en blick på hennes många väskor som hon sedan började stapla upp på mittsätet och på benen själv. "Ska jag ta med några av väskorna upp i bagageutrymmet ovanför sätena" frågade jag, men nej det borde jag absolut inte. De borde vara där de var. Nåväl, jag satte mig och spände fast säkerhetsbältet. När hon insåg att hon inte hade säkerhetsbälte på gav hon mig ett par av väskorna så att hon kunde spänna fast sig, varefter hon satte på sig väskorna igen och praktiskt taget föll till golvet mellan benen. Just då kom flygvärdinnan fram och sa artigt att väskorna inte fick ligga på sätet och inte heller på golvet mellan hennes ben. Men det var nu delade meningar om det och "väskdamen" vann den striden och väskorna blev kvar där de var.

Medan planet fortfarande stod vid gaten och flygvärdinnorna gjorde sig redo för avgång och den obligatoriska utbildningen i användning av flytväst och information om var nödutgångarna finns, stack hon in huvudet mellan de staplade väskorna mot mig och sa : "Ska vi inte ha en liten? – Jag hatar att flyga. Det var lite tidigt på dagen för det, men jag kunde ana att det var klokast att bara följa med och artigt tacka ja. Jag hann inte ens svara innan ficklärkan med konjak kom ur en av päronpåsarna och 2 medhavda vita plastmuggar snabbt räcktes till mig och hälldes upp.

”Jag skulle egentligen ha varit flygvärdinna, men jag gillar inte att flyga, så istället fick jag lära andra flygvärdinnor, alltså på land, och jag kan dem alla här. Men i alla fall, en gång kom jag med en resa till Kreta och där träffade jag min man. Han är grek förstår du, det vill säga en riktig grek. Han var en trevlig kille, väldigt charmig och då hade han precis ärvt ett stort hus i bergen som vi kunde flytta in i och jag skulle inte behöva jobba längre sa han, så när han erbjöd sig att gifta sig med mig fick jag höra ja, tack, innan han behövde fråga” sa hon och tog en ordentlig klunk av den fina konjaken som definitivt förtjänade ett bättre glas. "Jaha", fortsatte hon, "huset duger också - det är ett stort, rejält stenhus som är skönt och svalt på sommaren och iskallt på vintern. Men det har hjälpt lite efter att fönstren nu har fått rutor och det har också blivit bättre efter att dörren till toaletten har lagts till så man kan hålla getterna ute medan man sitter där vet du, i dina egna tankar och vad du nu gör . Men nu ska vi också snart ha vatten installerat och då måste vi ha el installerad, även om generatorn vi använder nu går väldigt bra, förutom att den låter lite" Och så fortsatte historien medan en mugg med cognac tog den andra och en annan ficklärka dök upp ur en av de andra påsarna.

De påminde mig fullständigt om boken jag just läste och som fortfarande är min vanliga resefälla när jag åker till Kreta, nämligen "It's all Greek to me" av John Mole. Om du inte kan det, försök skaffa boken, som är tillräckligt bra på engelska, och läs den, så ser du direkt vad det innebär att vara "riktig grekisk"

Ha en bra helg och en riktigt trevlig pingst.