Sagor från Kreta | 39

Då sitter man här igen – tyvärr inte på Kreta, där jag gärna vistas, utan istället vid tangentbordet för att skriva ännu en berättelse från grekiskan. Men vad fan ska man skriva om för att det ska bli lite intressant och samtidigt för att det ska bli lite förnyelse och utveckling i mina berättelser, och jag är helt tom. Samtidigt vill jag förstås inte göra det ökande antalet läsare besvikna som kommer in och läser mina berättelser fredag ​​efter fredag.

Hmm…. Det är inte lätt nu heller, när det precis har anlänt ett lass helt färsk frukt från Kreta som är redo att säljas från vår butik på lördag där vi håller den grekiska fruktmarknaden. Doften av de stora läckra och saftiga vattenmelonerna och annat gott kittlar i näsborrarna och gör det nästan omöjligt att göra något vettigt jobb på kontoret. Skrivbordet ser ut som en lögn med högar av papper och sånt, men det är svårt att koncentrera sig på någonting när den där ljuvliga doften av färsk grekisk frukt bara smyger sig in även om det finns flera väggar och dörrar ute där varorna finns.

Nåväl, som tur är, börjar tiden närma sig att själv åka på semester och då kan man, om inte annat, glömma pappershögarna för en stund. Den typen av högar som jag har ser åtminstone ut som röra och oreda för vissa människor, men ibland städas det upp. Det finns faktiskt en bra grekisk metod för att undvika stress, för det sägs att det man inte får göra orsakar stress, och stress är inte precis något som tydligen påverkar grekerna. Nej, den grekiska metoden är faktiskt ganska bra. Om du har för många högar liggandes på bordet eller i allmänhet för mycket arbete som ligger och som ännu inte är avklarat kan du bara låta det vara och sluta tänka på det. Det är bara negativa tankar som leder till stress ändå. Faktum är att, enligt den grekiska metoden, om arbetet eller högarna med papper fortfarande finns kvar efter ett eller två år så löses uppgifterna antingen av sig själva eller så behöver de ingen lösning. Faktum är att det finns så många små uppgifter i vardagen, både rent arbetsrelaterade och privata, som inte behöver någon lösning alls, eftersom det bara är flyktiga invändningar som inte har någon vidare betydelse. Det är lite som när jag var pojke – jag fick ofta höra att man inte bara kunde lägga skolarbetet under kudden på natten så att det gjordes på morgonen. Och sen, precis som idag, tänkte jag att det borde utredas vidare, så då och då gled läxboken under kudden när jag var säker på att mina föräldrar hade lagt sig, och det fungerade faktiskt väldigt bra, för det var i alla fall sällan frågade jag bara om något jag borde ha läst på, och då var det problemet löst.

Naturligtvis är det inte tillrådligt att lägga alla uppgifter under kudden eller i högar på bordet, eftersom de är parkerade i ens huvud, men det är lämpligt att prioritera sin tid och sina uppgifter i rätt ordning. Så nu vill jag prioritera min tid till nästa vecka, då jag och frugan tar en kort resa till London som ligger på andra plats bland våra favoritresmål (gissa vad som ligger på första plats ;-) ). Där borta kan det hända att vi hittar till någon av de 21 grekiska restaurangerna i centrala London eller blir uppvaktade av några av de över 300 000 greker som har bosatt sig i London, vem vet. Men vår lilla resa till London gör också att nästa vecka kommer det ingen historia från mig, för där kommer jag antingen vara på en lokal engelsk pub med en pint i handen eller kanske på en grekisk restaurang med en Retsina.

En sak är i alla fall säker – pappershögarna på skrivbordet får ligga tills jag kommer tillbaka, och det klarar de nog fint.