Sagor från Kreta | 53

Det händer alltid något oväntat när jag är ensam på Kreta, och det har jag varit de senaste dagarna, efter att den sista gruppen vinälskande gäster åkt hem i lördags. Det var tur att de var vinälskande gäster, för det var en Wine Tour där vi besökte olika vingårdar och smakade på de utsökta dropparna. När vi var i bergen och åt en dag på Dounias (som inte alls är en vingård) var en av gästerna plötsligt borta när han såg att det kom druvor in i ställets privata garage för att göras till det traditionella Romeiko-vinet, och genast hjälpte han till.

Här på Elsa Studios, där vi gärna bor, hade Pantelis, som är numera pensionerad och tidigare ägare till stället, frågat om jag bara kunde hjälpa honom nu när mina gäster ändå hade åkt hem, och det kunde jag såklart. Han hade redan sagt att det var ett så manligt jobb som han behövde hjälp med, så jag hade lite oro över det. För jag tror inte precis att jag är stereotypen av vad jag förknippar med en riktig man, åtminstone inte vad gäller fysik. I så fall har något gått fel med mina biceps, och min muskelvävnad i överkroppen har förmodligen sjunkit till magregionen och ser nog mer ut som en halv ask Mythos än den magra gespenst jag var i mina yngre dagar. "Mike, éla mazi" sa han när han passerade min terrass i morse och då insåg jag att det var dags att följa efter honom. Precis runt hörnet hade han kört in sin blå Ford-lastbil, på vilken det stod en 1000 liters balja, fylld med 500 kg Romeiko-druvor som bara hade skiljts från stjälkarna, och då visste jag vad uppgiften gällde. Uppgiften var att vi nu fick pressa saften ur druvorna, så att vi kunde ta det som skulle användas till nästa års vin och resten till årets produktion av Raki. Utmaningen här är dock att Pantelis inte har en press, som annars används, och han gillar inte heller att vi vadar runt i druvorna med bara fötter och trampar. Istället har han konstruerat en manuell press i form av en rund träplatta placerad på en träpinne, där plattan precis får plats i en tvättkorg med hål. Och sedan är det bara att lägga all kraft på att pressa saften ur druvorna till vinet och successivt ta bort de fullpressade druvorna som sedan ska jäsa, destilleras och förvandlas till den läckra Raki.

Flera timmar efter att Pantelis och jag hade använt alla våra krafter för att pressa saften ur druvorna, satte vi igång med att få ner saften i källaren i några stora plasttunnor. Vi riggade upp all utrustning, med dränkbar pump, slangar och Storm P.-liknande enheter och en öppen telefonförbindelse mellan Pantelis som står på bilens bädd vid det stora badkaret, med dränkbar pump inlindad i ett specialtillverkat filter för tillfälle (hemgjord förstås) och säkert knuten i bilen. Under tiden stod jag i källaren så jag kunde fylla tunnorna och hålla ett öga på att de inte svämmade över. Vi hade inte riktigt koll på den öppna telefonförbindelsen och i källaren var det också väldigt dålig förbindelse, men det blev ändå 16 samtal fram och tillbaka, bara för att säga att det nu kom saft genom slangen in tunnan, nu fanns det ingen juice, nu blev det juice igen och sedan ingen juice igen, etc. etc. Det hemgjorda filtret stannade tills det antingen kom en ordentlig ström ur den tomma tjocka slangen eller ingenting kom ut.

Vi var nog inte riktigt så bra på det som vi trodde, för resultatet blev inget mer än ca. 250 liter druvjuice till vin. Men det som var bra med det var att det blev mer över för Raki – så på det sättet finns det inget dåligt, utan att det också är bra för något annat.

Jag har hjälpt till att göra vin på Kreta tidigare på liknande sätt, men då var utrustningen lite mer modern och avancerad, så det var inte lika hårt jobb. Men när man vet att efter en sådan här vinproduktion väntar en god middag ikväll med en flaska vin från fjolårets produktion till maten och en Raki för att avsluta, allt i gott sällskap, då är det värt det och en bra avslut på min sista vistelse på Kreta i år.

Visste du faktiskt att innan varje flaska vin som produceras, ca. 20 lådor med druvor som väger ca. 20-25 kg per bitar från skörd till färdig produktion. Det är mycket lyft och tungt arbete, speciellt om du, som Pantelis, inte har maskinkraft för att hjälpa dig. Det sätter liksom priset på en flaska vin i perspektiv.

Kaló mina (bra månad)